torsdag 30 juni 2011

Lyckats i jobbet och fått feedback. Jaaaa - underbart!

Idag tänkte jag berätta om hur jag som företagare lyckats som medarbetare i ett forskningsprojekt.

Jag träffar ju annars i rollen som konsult och marknadsförare många människor där jag har vill försöka hitta vägar till att ge dom en jättebra lösning på att effektivisera sina verksamheter på olika sätt. Dessa möten är intressanta och spännande och feedbacken är ibland omedelbar. Men idag har jag haft rollen som medarbetare och projektledare.


Idag är jag medarbetare i ett rätt så komplicerat enkätprojekt där jag samordnar uppdragsgivaren och ett antal stora enheter på en myndighet, en underleverantör som gör utskick av enkäter och alla brev och som ska registrera tusentals enkäter. Det är semester och myndigheten fattade beslut om att enkäten skulle gå ut i juni. Jag insåg att det gällde att gilla läget. Jag är ju nästan längst ut i kedjan. Inte för att vi hade bekymmer med utskicket utan för att respondenterna skulle nog bedriva semesteraktivieteter under svarsperioden. Jag var också litet rädd för att alla semestervikarier som skulle administrera utskicket hos enheterna på myndigheten inte skulle göra detta felfritt. Men OK, jag gör så gott jag kan och gör mina kontroller. Är så noggrann och kollar med min underleverantörs projektledare mellan 4 ögon, jag träffar hennes medarbetare. Jodå. Allt funkar. Vi känner varandra sen tidigare projekt vilket är bra i såna här lägen.

Jag kollade igår och fick beskedet  - inga svar på enkäten än. Oväntat. Det brukar alltid vara många som svarar på en enkät de första dagarna. Men jag tar kontakt med min närmaste kontaktperson hos uppdragsgivaren och vi avvaktar till fredag.

Idag - torsdag - på morgonen får jag besked som indikerar katastrof. Jag blir kall och inser att det gäller att kolla om läget verkligen är så illa. Samtidigt försöker jag få tag på uppdragsgivarens beslutsfattare som är på semester. Jag funderar över vad som kan ha gått snett och finner att dessa skäl är osannolika. Läget klarnar så småningom. Det gäller också att försöka få tag på beslutsfattarna hos uppdragsgivaren trots semester och att skriva mejl  i formen så de kan läsas på vilken obegåvad dator som helst var som helst i världen. Jag vill förvarna om att jag har viktiga saker att besluta under dagen.

I det akuta läget fick jag samtidigt problem med mobilen som gjorde att vissa personer inte kunde ringa till mig men dom kom till min telefonsvare. Så jag fick hela tiden SMS med besked om missade samtal. Det gällde att försöka finna ut om det fanns viktiga personer i projektet som inte kunde nå mig eftersom jag visste inte riktigt vilka begränsningar som min mobil hade med sit nu uppkomna problem.

Samtidigt klarnar bilden alltmer och jag  börjar skriva förslag på beslut till uppdragsgivaren. Till slut har jag formulerat mig med motiveringar och överväganden. Jag får samtidigt ett utmärkt förslag från en drabbad mottagarorganisation.

Så småningom får jag kontakt med beslutsfattaren och vi bestämmer enligt mitt förslag. Jag får samtidigt mycket positiv feedback från honom. Gissa om jag är nöjd!

Jag märkte redan under lunchen att jag väckte uppmärksamhet i sällskapet, Jag var idag den drivande i samtalen med en massa kreativa uppslag som väckte munterhet. Jag brukar vara rätt tystlåten annars, och begränsa mig till några korta inspel. Men idag var det annorlunda. Jag insåg att idag kände jag oerhörd stimulans i den oklara situationen, och att jag hade stort ansvar för att få det hela att fungera helst med så litet onödiga kostnader som möjligt. Det fanns stora risker i projektet som skulle få konsekvenser för mig och mina uppdragsgivare ifall jag fattade fel beslut. Detta gjorde att min hjärna hade väldigt skoj och var i kreativitetsläge som höll i sig över lunchen.

Sen på eftermiddagen så föll bitarna på plats och jag fick OK på mina beslutsförslag och samtidigt mycket positiv feedback från uppdragsgivaren. Jisses vad det kändes härligt. Jag klarade sedan ut de sista bitarna med och informerade alla så att vi har alla beslut och underlag dokumenterade när vi kommer tillbaka efter semestrarna så vi slipper fundera på vad gjrode och vad vi ska göra.

Jag inser att som medarbetare är detta med stimulans och feedback oerhört viktigt. Jag fick idag chansen att verkligen visa mig på styva linan och lyckas i jobbet. Jag tog den och lyckades och det känns så kul. Det är så roligt att få dela detta med er som läser min blogg!

tisdag 21 juni 2011

Lyckas i jobbet ifall du har tydlig målbild

Jag läste i helgens DN artikeln Ordspråk i hjärnan som visade på orsakerna till vår motvilja till förändringar.

Tänk dig att du har en viss situation - hemma, på jobbet eller i livet och du vill ändra på din situation. Det visar sig att hjärnan gör hela tiden kalkyler över vad man riskerar att förlora med en förändring. Det är få människors hjärnor som fokuserar på chansen till vinst. Det är därför det känns så motigt att göra en förändring eftersom jag överlever ju med det jag har och jag riskerar att förlora det jag har ifall jag satsar på något nytt i mitt liv.

Men, det finns ju entreprenörer och våghalsiga individer. Har dom en skruv lös? Kanske, men inte nödvändigtvis.

Det är så att den person som har en mycket stark föreställningsförmåga lever i föreställningen att han eller hon befinner sig i sitt mål. Dom är redan där. Dom märkte knappt att dom när dom passerade tvivlens och rädslans fas som innebar rädsla för att tappa det man har. I deras föreställningsvärld så sitter dom redan i målet. Detta innebär att dom agerar på som om dom redan är i målet och då uppnår dom även målet som vi andra ser det. Jag har själv sett att om jag ändrar mitt sätt att vara så ändrar sig min omgivning. If you change, the world changes. Det vill säga, agerar du som om du befinner dig i ditt mål så upplever omvärlden att du kanske gör det och din dröm blir självförverkligad.

Tänk dig en höjdhoppare som ska göra sitt livs hopp, han känner efter hur det känns att ha landat på mattan efter luftfärden. Han känner hur det är att göra ansatsen, ta skuttet och sen flyga över ribban och så dala ensam ned i mattan. Ribban hänger kvar däruppe på två å fyrtio. Och höra publikens jubel.

Det går att träna upp föreställningsförmågan ifall du behöver det för att nå dina mål. Det kan ta tid och kraft, men det går och det är fantastiskt att vara i målet. Tro mig.

onsdag 15 juni 2011

Att lyckas i jobbet - något att använda vid rekrytering

Har du tänkt på hur man beskriver skälen till att man ska söka jobb på just DEN annonserade arbetsplatsen?

Vilka formuleringar är det som skapar attraktion? Finns det trender i detta? Ser det olika ut idag jämfört med förr?

I dagens IDGs HR nyhetsbrev via mejl hänvisar man till en doktorsavhandling som Karin Helgesson skrivit.

Jag citerar sista stycket i artikeln:

Hur väljer företagen att beskriva sig själva?
– Under hela tiden har man velat signalera att man är framgångsrik genom ord som ”ledande” och ”expansiv”. En annan trend är att arbetsgivaren även vill beskriva arbetsplatsen genom uttryck som ”bra arbetsgivare”, bra arbetsuppgifter” och ”trevliga kollegor”. Samtidigt försvinner löftena om en trygg framtid på företaget, snarare trycker arbetsgivarna på att de erbjuder kompetensutveckling, vilket gör att arbetstagaren kan gå vidare till en annan arbetsgivare i framtiden, även om det aldrig står i annonsen, utan snarare är underförstått.


 Min lilla reflektion är att snart kommer de formuleringar jag väntar på - nämligen "Hos ger vi våra medarbetare goda förutsättningar att lyckas i jobbet" . Eller, "Våra arbetsplatser erbjuder dig goda förutsättningar att lyckas på jobbet". Eller att en offentlig myndighet skriver: "Vi följer hela tiden upp att alla medarbetare och chefer har optimala förutsättningar till att lyckas i jobbet".


OK - jag ska erkänna en sak: jag har inte lusläst platsannonser på några år, så naturligtvis har jag missat att alla som är så tydliga i sina ambitioner att rekrytera och behålla rätta medarbetare

fredag 10 juni 2011

Lyckas i jobbet - en lista över orsaker till missnöjda medarbetare

Litet försenad artikel nu i en sån härlig sommardag som vi har här på östkusten.

Jag ser i en artikel i tidningen Du och Jobbet att bland 2700 intervjuade personer så är skälen till att man inte gör så bra ifrån sig som man skulle önska av nedanstående skäl:

Min reflektion är att mot den första punkten så är det inte solklart vilken medicin man ska tillgripa. Beror det på bristande information, bristande mål, för mycket att göra, onödiga arbetsmoment (d v s dåligt genomtänkt process), bristande kompetens ... Du inser säkert problemet. De andra punkterna är lättare att diagnostisera.

När jag inte hinner göra en så bra insats som jag önskar, 57%
När uppgifterna blir för många, 55%
När tekniken krånglar, 47%
N är jag blir orättvist behandlad, 35%
När det är konflikter i arbetsgruppen, 34%
Vid omorganisation/förändringsarbete, 30%
När jag måste göra flera olika saker samtidigt, 30%
När familj och arbetsliv krockar, t ex hinna till dagis, 21%
När chefen inte finns tillgänglig för frågor etc, 19%
När företagets ekonomi är dålig/jobb hotas, 15%
När uppgifterna är för svåra, 13 procent.
När klienterna klagar, 11%
När uppgifterna är för enkla, 5%

Kolla gärna på vår hemsida om hur vi kan hjälpa er att pricka in rätt medicin för att hantera nummer 1.