Fantasin är viktigast för all utveckling

Jag hälsade på nya bekantskaper i USA i förra veckan. Bodde i ett stort hus utanför Chicago och umgicks intensivt med ett 30-tal andra under några dagar.

Jag hade många samtal med en 90-årig  man som hade färdats i Europa i stridsvagn och skjutit hål på motståndarens stridsvagnar - hela vägen från Normandie i oktober 1944 till krigsslutet i maj 1945 då han
befann sig i Österrike. På vägen hade han och hans besättning kämpat i ett antal mindre bataljer och några riktigt stora och komplicerade strider - d v s de hade kämpat i de stora och avgörande slagen om Europa. Jag mötte alltså riktig veteran och han hade nu som mål att leva ytterligare 14 år så skulle han bli
världens äldste levande veteranen. Det var hans mål.

Han hade efter kriget sysslat med affärer och varit ledare för ett team i ett större företag. Han hade en jargong och humor som var härlig. Jag hade många diskussioner med honom om mål och ledarskap m m, d v s om vad som hade drivit honom fram till hans framgångar. För jag uppfattade honom som en förmögen man och som var en av dem som lagt grunden till familjens välstånd.

Det jag skulle komma till är att i det stora huset där vi alla gäster umgicks under några dagar fanns det jättestora eldstäder. På väggarna ovanför dessa fanns tänkvärda citat skrivna.

Ovanför den stora matsalens eldstad fanns ett citat:
"Knowledge is power
Attitude is everything"

Den gamle mannen sa att detta var ett klokt citat - men han tillade att det borde finnas ytterligare en rad, nämligen:

"Imagination is even more important"

För utan fantasi kan inga nya resultat eller framsteg skapas.

Han menade att för att man ska vilja lära sig nytt så måste man ha en idé om vad man vill uppnå. För detta behöver man fantasi och förmåga att föreställa sig vart man vill komma och när man inser detta så kan man behöva lära sig nya saker för att kunna förverkliga sin idé som man fått från sin fantasi.

Samma resonemang gäller för attityden också. Med rätt attityd kan man nå långt, och man måste ha en föreställning om vad man vill uppnå för att medvetet ska anpassa sin attityd.

Att lyckas i jobbet som chef eller medarbetare kräver alltså fantasi om framtiden. För att förverkliga den behöver man ha en klar uppfattning om vad det är man vill uppnå och hur det känns att vara i den fantiserade sitationen.

Sen behöver man förmodligen anpassa sina kunskaper och sin förmåga för att nå till målet. Detta kan ta kort tid eller flera år av uppoffringar - litet beroende på din situation och det mål man satt.

Detta med fantasi låter ju rätt härligt tycket jag. Men min erfarenhet är ju att det krävs träning och en vilja att sätta av tid för att fantisera och sedan leva sig in i de önskade målsituationerna.

Vilka är dina erfarenheter ?

PS
Hittade ett nummer av tidningen Personal: En artikel under rubriken chefsflykt, morsgrisar och robotsamhällee: Den avslutas med "Två yrkesgrupper kommer att
växa - å ena sidan robotkonstruktörer, å andra sidan de som jobbar med känslor och kreativitet. Dessa saker är än så länge alltför komplicerade för robotarna"