På ett frukostseminarium hos Företagarna med deras arbetsmiljöexpert Lise-Lotte Argulander om nya regler för social arbetsmiljö slog mig en tanke: för att man ska lyckas med att skapa en bra psykosocial arbetsmiljö på arbetsplatserna behöver man som arbetsgivare ha transparens i de motiv, överväganden och andra faktorer till de beslut man fattat om bemanning, tidsplanering, arbetsinnehåll, organisation m m.
Min uppfattning är att det kan vara svårt att tillämpa
ett transparent förhållningssätt
i ett företag eller en kommunal förvaltning eller varför inte en kyrklig
församling. Med ett transparent förhållningssätt kan det betyda att man som arbetsgivare behöver slakta ett
antal heliga kor. Man måste kunna stå för de beslut, överväganden,
bakomliggande motiv, m m för att skapa den acceptans och förståelse hos
medarbetarna. Det kan vara mycket känsligt och smärtsamt att som arbetsgivare inse att ska vi kunna lösa en svår arbetssituation för de anställda måste vi ha ett nytt förhållningssätt till öppenhet.
Föreläsaren beskrev innebörden av föreskrifterna i Afs
2015:4 som visar att det krävs insatser som ofta kostar pengar. Arbetsgivaren
måste möta den situation man står för att leverera det som
kunden/uppdragsgivaren förväntar sig. För detta får man en viss summa pengar
som ska täcka omkostnader, löner, investeringar, vinst o s v. Man måste som
arbetsgivare också sätta av nödvändiga medel för att skapa bra
arbetsförutsättningar. Åsikterna om nivån och insatserna kan vara olika hos
arbetsgivare och de anställda.
De bakomliggande orsakerna till en tuff arbetssituation kan
vara kraven på vinst från ägarna, den politiska församlingens medvetenhet om
vilka konsekvenser dess beslut får, i småföretagsägarnas personliga ekonomiska
ambitioner för sin egen del, för att nämna några faktorer. Jag har sett exempel
på där ägarna i företag medvetet avstått från investering i ny
produktionsanläggning och accepterade att arbetsmiljön var undermålig vilket
fick psykosociala konsekvenser för medarbetarna. Det var billigare – vilket man
naturligtvis inte upplyste medarbetarna om. Jag menar att det kan vara knepigt
att ha ett transparent förhållningssätt oavsett om det rör sig om ett företag,
offentlig sektor, politiskt styrda eller ideella verksamheter.
Transparens innebär som jag ser det två saker: 1) att man
som arbetsgivare ärligt redovisar motiven till sina beslut som rör den rådande
arbetssituationen och hur man avser agera framöver och 2) en förmåga att från
både anställda och arbetsgivare kunna föra en konstruktiv och öppen diskussion.
Jag inser att detta inte är enkelt. Rom byggdes inte på en
dag. Men att ha en ambition att bli mer transparent kan innebära ett fruktbart
förhållningssätt som skapar förtroende och förståelse. Det innebär att man som arbetsgivare måste
vara beredd att diskutera det som man av olika skäl döljer. Att ha nytt
förhållningssätt till vad som är viktigt. Det handlar om välja sig själv eller
verksamhetens bästa - som i sin tur är bra för arbetsgivaren. Att våga lita på att detta är sant.
Min hypotes är att ärliga uppsåt och öppenhet skapar
grogrund för framgång grundad på förtroende. Vet man som anställd skälen till
att det ser ut som det gör på arbetsplatsen och känner förtroende för de beslut
som är tagna för att hantera situationen så ökar också förmågan att ”tåla” en
temporär tuff situation.
Frågan är sedan hur det ser ut i nästa steg: Vet man som
kund/beställare skälet till att leveransen tar tid eller att kostnaden är i
högsta laget – är man beredd att acceptera detta? Ja, Rom byggdes inte på en
dag. Börja med att lägga ut grundstenarna för den första triumfbågen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar