Tuffa mål? Börja med att ta till vara på potentialen i din organisation

Hur kan man ta reda på vilken potential en verksamhet har och hur ska man prioritera för att ta till vara på den?

Ett sätt kan vara att börja med en undersökning där man benchmarkar sin verksamhet mot  de bästa i ens bransch eller verksamheter med samma sysselsättning. Men med vilka mått ska man benchmarka mot?

Många använder sig av medarbetarundersökningar som ibland ger besked om hur nöjda medarbetarna är - NMI - Nöjd MedarbetarIndex. Jag är inte övertygad om att detta är rätt metod - det finns mig veterligen ingen forskning som visar på att nöjda medarbetare innebär bra prestationer på en hög och hållbar nivå.

Jag har tagit fram en jämförelse mellan den analys vi kallar för Prestationsanalys eller som vi också kallar  Nästa Generations Medarbetarenkät och en "vanlig" medarbetarenkät. Det är viktigt att ha ett syfte med den analys man gör för att kunna dra rätt slutsatser och sedan göra rätt. Har man fått tuffa mål och sådana har alltid för korta tidshorisonter så får man bara en chans - d v s göra rätt redan första gången.

 Till Orantics hemsida för att hämta jämförelsen.

Vådan av att låta gruppen eller chefen analysera sitt resultat från medarbetarundersökningen

Jag möter många företag och myndigheter där chefer och medarbetare efter att man besvarat sin medarbetarenkät ska bestämma vad man behöver göra för att komma tillrätta med de problem man har.

Underlaget man fått från svarssammanställningen är diagram över hur frågornas svar fördelar sig och många gånger ett antal intressanta index. Diagrammen visar på medelvärden fråga för fråga. Vissa enkäter redovisar också samlade medelvärden för olika sektioner, som t ex trivsel, ledarskap, påverkan, arbetsmiljö och inte minst ett Nöjd Medarbetar Index (NMI).

Man får i vissa undersökningar spindeldiagram som visar på en helhetsbild över situationen
i den egna gruppen, jämfört med ideal situation och hur det ser ut i organisationen i stort.

Verksamhetsledningen förväntar sig nu att grupperna utifrån dessa underlag ska ta fram en handlingsplan och börja skrida till verket för att komma tillrätta med bristerna.

Med all respekt för chefens erfarenheter, medarbetarnas kunskap och goda vilja vill jag ändå påstå att chansen att man lyckas är liten. Med att lyckas menar jag att man verkligen utifrån syftet med medarbetarundersökningen bestämmer sig för att göra det som är viktigast först .

Det gäller att ha rätt information från en väl genomförd enkätundersökning och dessutom tillräcklig erfarenhet för att kunna göra rätt bedömning och fatta rätt beslut. Det gäller att förstå vad som är orsak och vad som är symptom i den presentation man fått.

Låt mig ta ett exempel: Stress och överbelastning kan bero på underbemanning, men också på dåligt ledarskap, konflikt, bristande kompetens, icke fungerande processer, m m. Det är väldigt ofta jag ser exempel på att man försöker ändra bemanningen omfördela arbetsuppgifter, vilket kan vara helt rätt men också helt fel. Ibland stöter jag på att man med någon positiv aktivitet försöker skapa samhörighet i gruppen så medarbetarna ska kanske för en stund glömma och därmed bättre tåla bristerna i arbetsförutsättningarna istället för att gå djupare och försöka komma tillrätta med orsaken.

Ofta kan det vara lika fruktbart att låta chefer och medarbetare på egen hand göra analysen av sin genomförda medarbetarundersökning som att till person som fått en sjukdomsdiagnos säga "Se till att bli frisk".