Undvik att göra fel för att komma tillrätta med höga sjukskrivningstal

Nu har Afs 2015:4 trätt i kraft. Det har skapat ett fokus i media och i flödet om ämnet sjukfrånvaro i de informationsflöden som jag beställt hos Google är påtagligt.

Företagshälsovården får en solklar roll i att stödja arbetsplatserna. Utbildning av cheferna, checklistor, handlingsprogram och direkta insatser för att hjälpa personer i riskzonen och de som redan är sjukskrivna.

Så långt allt väl, eller ..?

Kommer det att ta tid att utbilda alla chefer i att kartlägga behoven och att ställa rätt diagnos på problemen för att bestämma sig för rätt insatser? Hur ser det ut i stora verksamheter med stort antal arbetsplatser?  Beroende på typ av arbetsplats finns det risk att man fattar fel beslut om åtgärder därför att man har brister i analysen av orsakerna. Det finns också stor risk att det hinner gå många kalenderveckor innan man börjar genomföra insatserna för att komma tillrätta med problemen, såväl de som är uppenbara och de som man ännu inte vet om - men som finns under ytan.

På mindre arbetsplatser finns det också risk att det hinner gå lång tid innan man börjar åtgärda bristerna i den psykosociala arbetsmiljön. Skälen kan vara hög arbetsbelastning, ovana att arbeta systematiskt med denna typ av frågor, brister i uppföljningen, för att nämna några exempel.

En effektiv lösning är att börja med en kvantitativ psykosocial kartläggning. D v s att genomföra en enkät som effektivt ger svar på hur situationen ser ut inom den psykosociala arbetsmiljön. En enkät där medarbetarna svarar och den ska naturligtvis bygga på vetenskaplig grund så att underlaget från den är tillförlitligt. Annars har man inte kommit någon stans.

Vi genomför ett webbinarium den 27 maj. Besök Orantics hemsida eller kontakta mig för att anmäla dig till det eller för mer information. Du är mycket välkommen till ett webbinarium som jag tror du kommer tycka är givande!

Kan en bristfällig medarbetarundersökning ha samma koppling till verkligheten som monopolpengar

Jag vill påstå att det finns medarbetarundersökningar bygger på bristfälligt formulerade behov och att det finns brister i formulär, datainsamling, anonymitet, analys och slutsatser som gör att de har ett väldigt osäkert värde för sina organisationer.

Man skulle kunna säga att de inte är på riktigt.

De syftar ofta till att - i all välmening - att hjälpa chefer och medarbetare att skapa så höga poäng (XX-index - det finns många olika index) som möjligt jämfört med tidigare år. Ska man jämföra med tidigare år eller benchmarka mot andra kollegor i branschen så använder flera företag eller myndigheter av samma ofta bristfälliga undersökning. Man skulle kunna uttrycka det som att det i dessa fall blir en slags standard som bygger på osäkert underlag.

Ett sätt att bilda sig en uppfattning om en undersökningen bygger på rätt metod är att undersöka ifall de som använder sig av en undersökning finner en korrelation mellan utvecklingen mellan de indexvärden undersökningen ger och övriga nyckeltal.  T ex att ökar indexet för enheterna så finns en stor andel enheter där även andra nyckeltal utvecklas positivt. T ex lägre sjukfrånvaro, högre kvalitet, högre lönsamhet, högre kundnöjdhet/brukarnöjdhet, m fl. Finns inte ett sådant typiskt samband så bör man dra öronen åt sig.

Dessa bristfälliga medarbetarundersökningar skulle man kunna uttrycka har ungefär samma förankring i verkligheten som spelet Monopol.   D v s att man jämför högarna av pengar hos de olika spelarna för att se vem som har den högsta högen av monopolsedlar och därmed anse sig vara rikast och i verkligheten? 

Eller uttryckt i medarbetarundersökningens värld - att jämföra olika enheters index med deras övriga nyckeltal.  Kan man se att en positiv utveckling av indexvärdena hos enheter speglar att de också blivit nyttigare för sina verksamheter i stort? Att en positiv utveckling i indexvärdena från undersökningen också i hög grad stämmer överens med utvecklingen av övriga nyckeltal och tvärtom.

Saknas sambandet mellan utvecklingen av indexvärdena och verklighetens utveckling av övriga nyckeltal- ja, då bör man dra slutsatsen att indexvärdena närmar sig samma värde till verkligheten som monopolpengarna.

Att investera i eller ha kostnader för att ta tillvara på potentialen i en organisation

Jag fick en idé från en person jag följer på LinkedIn som jag vill spinna vidare på utifrån mitt perspektiv.

Mitt perspektiv är att hjälpa chefer att ta tillvara på sina gruppers och enheters potential. Lyckas man med detta presterar den bra. Gör man det enligt alla konstens regler har man skapat en prestationskultur som vidmakthålls över tiden.

Resultatet brukar då bli högre omsättning, högre lönsamhet, bättre kvalitet, lägre sjukfrånvaro, lättare att genomföra förändringar i såväl organisation som arbetsuppgifter, högre kreativitet, lättare att rekrytera nyckelpersonal m m, m m.

Jag gör nu en liten spekulation om ordets makt över tanken och besluten och vad som sedan sker.

Visst investerar man i personalen. Man rekryterar, utbildar, skaffar utrustning, gymkort, förbättrar fysiska arbetsmiljön, på många arbetsplatser satsar man på att öka trivseln. Allt detta för att få mer än man satsat tillbaka. Man genomför utvecklingssamtal och har dialog med medarbetarna för att hålla en positiv utveckling. På vissa arbetsplatser är dessa processer effektiva och på andra ställen ineffektiva och otillräckliga.

Men så finns det aktiviteter som man ofta betraktar som kostnader och många gånger nödvändigt ont. Och det är medarbetarundersökningar eller NMI-undersökningar (Nöjd Medarbetar Index) och liknande. (Inom parentes kan jag säga att det finns ingen forskning som visar på att grupper med nöjda medarbetare presterar mer än andra, men däremot att medarbetare som presterar är nöjda medarbetare).

En orsak till att man anser en medarbetarundersökning är en kostnad är att man efter ett antal genomförda sådana, inser att de inte gett några märkbara förbättringar för medarbetarna. Motståndet mot att svara ökar dessutom. Man försöker hitta nya sätt att göra medarbetarundersökningar på, men man hamnar återigen i samma "dike" som förut. Och så fortsätter det år efter år.

Tänk om!
Tänk om man istället skulle investera i att ta reda på hur medarbetare och chefer uppfattar sina arbetsförutsättningar - jämföra dessa med de bästa med liknande arbetsuppgifter - och därmed påvisa potentialen, analysera orsakerna till att man inte ligger på topp och sedan konkret stödja cheferna och grupperna i deras förbättringsarbete.

Att göra en investering i att ta tillvara på medarbetarnas och chefernas potential. Skulle förväntningarna hos ledningsgruppen och ute i organisationen öka då? Skulle det bli lättare att få svar på frågorna? Skulle detta förbättringsarbete komma högre upp på agendan hos företagsledningen. Skulle cheferna och medarbetare uppmärksamma den höga prioriteringen och själva aktivt driva processen?

Kan det vara så lätt att orden kostnad resp investering på en ledningsgrupps agenda renderar i två helt olika processer även om beslutet handlar om samma sak?

Oavsett mitt resonemang ovan så vill väl alla företagsledare och myndighetschefer, kommunchefer, organisationschefer inget hellre än att man presterar i organisationen och tar tillvara på medarbetarnas och chefernas potential.

Och för att vara jättetydlig - min skala på olika verksamhetskulturer är Myskultur, Låt-gå-kultur Slavkultur och Prestationskultur. 

Hållbar hantering av personella resurser - finns det?

Hållbart samhälle, hållbar verksamhet, hållbar produktion, hållbar konsumtion, hållbar miljöteknik, hållbar ..

Men har någon läst eller diskuterat Hållbar hantering av personella resurser? I min Google hittade jag inte mycket. Googla på det. Prova med hållbar hantering av mänskliga resurser. Hållbar hantering personella resurser? Hållbar hantering personal. Prova sen med hållbar konsumtion, hållbar produktion, hållbar stadsplanering, m m.
Varför så litet om mänskliga eller personella resurser?

Jag har roat mig med att studera hur stor andel företagsfusioner som lyckas. Inte så många. Jag får olika besked från Google och från dem jag diskuterar med. Sannolikheten för en lyckad företagsfusion verkar vara högre än att vinna på en lott. Men oddsen är inte övertygande.

Ett beslut om fusion, sammanslagning av företag, må vara välgrundat men ändå är sannolikheten hög att man misslyckas. Många gånger misslyckas även andra förändringar i verksamheter. Men nu har jag valt att se på fusioner när jag skriver denna blogg.

Ett skäl till att man misslyckas med en organisationsförändring (t ex fusion) kan vara att man inte tagit hänsyn till de personlella resurserna. (Det finns andra troliga skäl också). Har man inte tagit hänsyn till de personella faktorerna kan följden bli att nyckelpersoner lämnar företaget. Att oro och misstro sprider sig. Att rykten och konflikter fortplantas ut i de sociala medierna. Den negativa snöbollen kommer igång.

Lika viktigt som att fatta ett välgrundat beslut är det viktigt att säkerställa att chefer och medarbetare jobbar aktivt mot en lyckad fusion. Företagsledningen behöver hjälpa cheferna att stödja sina medarbetare utifrån den situation som råder i de olika enheterna.

Omfattande generella aktiviteter är bra - men sällan tillräckliga. Det är viktigt att försäkra sig om hur chefer och medarbetare upplever sitt förtroende för ledningen, hur de ser på tryggheten i anställningen och de förändringar man står inför, konfliktrisker o s v. Att man på ett aktivt och trovärdigt sätt tar sig an utmaningarna utifrån hur chefer och medarbetare upplever det.

Brister trovärdigheten i de åtgärder man genomför, t ex genom att medarbetare och chefer upplever att företagsledningen försöker lösa fel problem, eller att cheferna har svårt att hantera situationen som råder i den egna gruppen, så sjunker möjligheterna till en lyckad fusion med allt detta innebär.

Det är därför viktigt att ta reda på hur personalen ser på de faktorer som påverkar prestationerna. Att tidigt fånga signalerna och kunna tolka dem rätt. Hög stress och arbetsbelastning kan bero på bristande trygghet, oro, brister i ledarskapet, konflikter, överbemanning och naturligtvis underbemanning. Att förstå rätt orsak på den aktuella arbetsplatsen och agera utifrån denna.

Att på ett tillförlitligt och neutralt sätt göra en kartläggning av hur personalen och cheferna upplever förutsättningarna för att prestera i arbetet har en avgörande betydelse. Att återkopplingen till cheferna och företagsledningen görs av en neutral part. Att analyserna och slutsatserna görs av personer med erfarenhet om hur det ser ut på liknande företag med liknande sysselsättningar. Att man förstår skillnaden mellan symptom och bakomliggande orsaker.

Mitt råd i denna viktiga fråga: Det är viktigt att sätta av resurser för en hållbar hantering av de personella resurserna när man bestämt sig för en större förändring i sin verksamhet.

Ett annorlunda sätt att skapa engagemang som lönar sig

Jag fick i ett möte höra talas om hur man gjorde i ett vårdföretag för vårdboende. Jag vet inte om historien är sann, men jag tycker att den är intressant och tankeväckande.

Den nya chefen frågade alla anställda vad de verkligen brann för. Medarbetarna svarade bl a "dansa", "gymma och träna", "måla", "umgås på nätet med vänner",  o s v.

OK! sa hon. "Då gör vi så här: du som tycker om att dansa får anordna aktiviteter för dans med våra patienter. Du som gillar att röra på dig och träna får leda aktiviteter för träning och rörelse. Du som tycker om att måla för leda aktiviteter kring bild och målande o s v".

Vad blev resultatet? Jo, medarbetarna blev entusiastiska och satte igång med att engagera de gamla med dans, måla och rita, träning, umgås på nätet o s v. De blev mycket piggare och mådde bättre och började umgås mer dem emellan.

Jag frågade, "men hur funkade det rent ekonomiskt? Man har ju hört att personalen hinner inte med att göra det de måste för de dagliga rutinerna och samma förutsättningar måste rimligen råda även här".

Jo, patienterna blev piggare så de behövdet inte så mycket insatser från personalen längre, många  blev litet friskare och fick mindre symptom så man kunde dra ned på medicineringen. Rent ekonomiskt gick det ihop - med råge. Medarbetarna kände sig ännu mera engagerade och nöjda med sitt arbete så sjukfrånvaron sjönk. Så det fanns bara vinnare.

Min sagesperson sa att chefen i fråga hade vunnit ett pris som årets företagare i sin kommun. Som sagt, jag har inte kollat uppgifterna - men en solskenshistoria så här en fredagseftermiddag måste få leva och förhoppningsvis inspirera. Tycker jag!

8 praktiska steg för att ta tillvara på potentialen i grupper och verksamheter

Jag har börjat studera Percy Barneviks bok med 200 råd om ledarskap. I inledningen sätter han ramen för sina råd - att skillnaden mellan framgångsrika verksamheter och mindre framgångsrika är just själva genomförandet som skiljer. Att det är det som uppfattas som trivialt som är skillnaden. T ex tydliga mål, uppföljning, delegering, högt prioriterad personalutveckling för att nämna några. Läs gärna hans bok! Några avsnitt om dagen.

Om jag utifrån mina rader om Percy Barneviks råd skulle våga mig på några tips för dem som inte har tillgång till Percy Barnevik på kontoret varje dag. Att som chef ha ett stöd för att skapa långsiktigt hållbara prestationer i sin(a) enheter på en hög nivå för att nå de mål som finns för verksamheten.

1. Börja med att jämföra mot de bästa grupper/enheter med liknande verksamhet som den egna för att se vad som är möjligt att uppnå
2. Ta reda på hur medarbetarna uppfattar sina förutsättningar att prestera i jobbet genom att ställa frågor till dem om de faktorer som  påverkan mest för att prestera i jobbet. Gör detta på ett kvalitetssäkrat sätt för att undvika missförstånd som ger osäkert underlag för den  följande analysen. 
3. Gör en fackmannamässig analys av svaren. Ta hänsyn till spridning i svaren och var beredd på att avstå från att göra analys p g a för stor spridning i svaren eller vid för låg svarsfrekvens. 
4. Skriv rekommendationer  på fokusområden till chefen. I prioritetsordning. 
5. Gå igenom resultatet och rekommendationerna med chefen. Diskutera underlaget med chefen och sedan chefens plan för att åtgärda ev brister. Chefen går igenom rekommendationerna och diskuterar sin plan med medarbetarna. 
6. Förändringsarbetet genomförs 
7. Följ kontinuerligt upp och vid behov ge chefen stöd under genomförandefasen.
8. Gör ny avstämning mot bästa grupper enligt punkten 1 och fortsätt sedan processen. 

OBS: Punkterna 1-5 ska utföras på två - tre veckor! 

Det är mitt eget råd för själva genomförandet för att hjälpa chefen och hens medarbetare att hålla punkten 6 d v s förändringsarbetet Top of Mind. 

Stora affärsbeslut kräver en ödmjukhet vid genomförandet

Ett beslut om stora förändringar, nya mål för verksamheten, omorganisation, samgående med annat företag o s v kräver att man har en smula ödmjukhet vid genomförandet så blir det så mycket enklare att komma i mål och att göra detta till en rimlig kostnad.

Den ödmjukhet jag tänker på gäller inför de faktorer som påverkar medarbetarnas och deras chefers engagemang i att utföra de delar av uppdraget som faller på deras lott.

Det handlar om att ta tillvara på deras potential. Jag menar att ta tillvara på hela organisationens potential. D v s att verksamheten kännetecknas av att vara en prestationskultur där man ständigt strävar mot att ge medarbetare och chefer förutsättningar att prestera på hög nivå över lång tid. En organisation med Prestationskultur kännetecknas av engagemang, proaktivitet, kreativitet, lojalitet för att nämna några av de positiva egenskaper som brukar råda.

Genom att lyssna och ta hänsyn till hur medarbetarna och cheferna uppfattar sina arbetsförutsättningar inom de faktorer som påverkar deras prestationer, är ju mitt bästa tips på
att visa ödmjukhet i detta sammanhang. Att sedan stödja cheferna i deras arbete med att ta tillvara på sina medarbetares potential är nästa steg för framgång. Att kontinuerligt följa upp och ge cheferna detta stöd över lång tid är nödvändigt.

Kostnaden för denna ödmjukhet kan vara betydande, men är ändå otroligt mycket mindre jämfört med vad det skulle kosta om affärsbeslutet skulle misslyckas eller försenas.