tisdag 25 oktober 2011

Lyckas som företagare - jag har fått ett hedersuppdrag

Jag besökte Täbys årliga företagarmässa där många företag och föratagare möts.

I denna mässa visar även elever vid kommunens gymnasieskolor upp sina spännande projekt som ingår i Ung företagssverksamhet och detta ingår i kursplanerna.

Mediaprogrammet på den ena gymnasieskolan hade skapat en skoltidning som har vunnit första pris i en landsomfattande tävling. Jag blev mycket imponerad över deras verk och med den entusiasm som projektmedlemmarna visade. Jag frågade dom om hur många timmar kursen var på och det var inte mer än 100. Jag frågade om dom hade jobbat över någon gång, för jag insåg att arbetet hade tagit betydligt mer än 100 timmar för var och en av dem. De ska ju förutom att skapa en bra produkt även utveckla samarbetet, lära sig hantverket, säkert misslyckas ett antal gånger innan man har allt på plats. Jo, dom hade ibland jobbat hela nätterna ... och såg så nöjda ut för det dom uppnått.

Sedan besökte jag andra hörnet av utställningslokalen och där hade en annan av gymnasieskolorna ett antal montrar. Jag fastnade för en som stod mitt i lokalen som handlade om smink. Jag vet ingenting om smink, så mitt intresse väcktes av den professionella framtoning som en av eleverna hade när jag kom in. Han fångade mitt intresse och på så sätt kompenserade för avsaknaden av belysning av den fina montern. Jag påpekade detta och hörde mig för litet om hur dom jobbade och gav något allmänt råd kring marknadsföringen. Jag lämnade mitt kort och gick vidare.

I måndags ringde VD för sminbolaget och undrade om jag ville vara deras rådgivare. Gissa om jag blev glad! Att få förtroendet att få hjälpa ungdomar med deras företagande. Jag ser verkligen fram emot att få lära mig om hur gymnasieelever ser på sin företagsverksamhet och i den värld dom lever i och kunna få dela med mig av mina erfarenheter från mitt långa yrkesliv.

tisdag 18 oktober 2011

Lyckas i jobbet med en konservbrytare

Hur många timmar på ditt arbete gör du saker som egentligen inte tar dig mot dina mål...? Du vet säkert med dig att du skulle kunna vara effektivare. Inte så att jag vill att du ska slå på dig själv och vara dömande och hård mot dig själv. Läs mina rader som en tanke för att kanske motivera dig att bli litet effektivare. Om du blir litet effektivare - vad innebär detta för dig? Tänker du ta ut litet mer fritid? Vill du njuta av att känna mindre stress? Tänker du ägna dig åt en fritidssysselsättning som du drömt om men inte fått tid för? ....

Om du har en bild av vad du skulle göra med den frigjorda tiden - hur känner du dig om du visualiserar vad du gör med tre timmar extra ledigt i veckan?

När du fått denna visualisering på plats, d v s du känner dig riktigt sugen på att skapa denna verklighet, är steget inte så stort att ta för att börja träna på att göra rätt saker på jobbet.

Du behöver sannolikt handfasta råd och någon som stödjer och uppmuntrar dig. Varför inte använda dig av dina kollegor. Dra igång ett projekt för att bli effektivare. I detta kan ingå ett träningsprogram med extern ledare som lär dig att skapa en kalender som du styr över och som lär dig att prioritera och sortera din e-post. Att inte ta i inkommande papper mer än en gång. Att skapa struktur i din dator och din fysiska miljö så du aldrig mer behöver leta efter papper. En stödjande person som hjälper dig tillrätta på plats hos dig?

Om du visualiserar detta - vad får du för känslor då? Blir du sugen på att göra något åt din situation?

Känner du tvivel på att du skulle kunna få sådana arbetsdagar som du gör de rätta sakerna och att du inte blir störd av andra? Det är helt naturligt, kan jag säga dig. Att inte tro på förändring är en försvarsmekanism som sitter djupt i ditt sinne. Den är bra att ha ibland, men den konserverar väldigt ofta det som inte är bra. Konserveringen av dåliga vanor behöver du lära dig att hantera. Konserveringen använder sig av din rädsla till förändring. Det funkar hyfsat för dig idag. Du kanske hankar dig fram och försöker litet hårdare. Men den ger dig inte det du egentligen önskar. Vågar du utmana din rädsla till förändring och uppnå din målbild? ... ?

Vågar du häva din konservering? Det är du som har makten att själv fatta beslutet om att häva din konservering av dina dåliga vanor.

För att anpassa ett militärt citat till ett personligt: En person har sina egna och medvetet beslutade vanor eller så har man någon annans.

Jag kan bara inte låta bli ett talesätt jag fick höra som säkert ska uttalas på Västgötska: En ska vare gla för att en ha blitt som en har bleve, när en nu inte blev som en skulle ha blitt.

Hur är det med dig - har du din konservbrytare till hands?

onsdag 12 oktober 2011

Drivande inlärningscoacher - kanske ett sätt att få fler att lyckas i jobbet?

Denna vecka har jag hunnit vara ute på ett par större företag där vi diskuterade utbildning, lärande och att ändra vanor.

Vid ett av mötena diskuterade fick jag höra att 80% av lärandet i en organisation görs via informella vägar, medan man satsar 90% av utbildningsbudgeten på formell utbildning, d v s olika former av kurser.
Det informella lärandet är ju sådant som görs i form av kontakter mellan olika personer i företaget och där man också söker information inom företaget och ute på nätet eller så testar man olika saker och lär sig på så sätt.

I ett annat möte diskuterade vi ett träningsprogram om personlig effektivitet. Att lära sig hur man blir effektiv på jobbet, tar tid. Det räcker inte med en eller två dagars kurs. Man behöver ändra på vanor. Det tar ofta tre månader att ändra på en vana och man behöver dessutom även efter dessa tre månader litet påminnelse då och då. Samma sak när det gäller chefsträning och andra utbildningar som syftar till att man ska bli bättre på att utföra sina uppgifter.

Jag kommer också ihåg vad jag för många år sedan fick höra om Israeliska flygvapnet när det gällde lärande. Deras bästa piloter som var bäst på att oskadliggöra fientliga plan i luften, var de som hade läst humaniora. De hade läst poesi på universitetet. Man fann att dessa piloter visade prov på kreativitet under svåra situationer.

Mina reflektioner är att vi borde kanske ha inlärningscoacher som hjälper medarbetare att förstå sin inlärningsstil, för att lära sig nya teoretiska saker. Coacherna skulle stötta det informella lärandet och uppmuntra detta, så att både informationssökare och -givare är mer aktiva och vet hur man kan göra.

Coacherna ska kanske lära ut hur ens vanor fungerar och om deras orsaker för att kunna hjälpa till med att lära ut nya sätt att jobba på. När vi pratar vanor och deras både förtjänster och begränsningar, hamnar vi väldigt nära människors tankar kring drömmar och vad de tror är uppnåeliga drömmar.

Det är många som behöver lära nytt i jobbet, och att på olika sätt få stöd (och då menar jag kvalificerat och personligt stöd) och uppmuntran från chef och omgivning är viktiga förutsättningar för framgång. Sedan är ju formella kurser och utbildningar ett viktigt komplement och ibland grundförutsättning.

När kursdeltagarna kommer tillbaka till jobbet är det viktigt att de har stödpersoner som hjälper dem att få använda sina kunskaper och förmågor de fått på utbildningen. Detta kan innebära att coachen måste driva ett tillämpningsprojekt som involverar chefer till nyutbildade, kollegor och andra som de nyutbildade interagerar med under sina arbetsdagar.

tisdag 4 oktober 2011

35% av cheferna planerar byta jobb

Organisationen Ledarna intervjuade 1070 svenska chefer och fann att 36% av cheferna avsåg byta jobb inom 15 månader och 39% inom två till 10 år. Den senare gruppen är väl inte så intressant, för nog vill chefer byta jobb och ta nya kliv i karriären.

Det jag tycker är anmärkningsvärt är att det främsta skälet till att man vill byta jobb är den egna chefen. Skulle man få en ny chef skulle man stanna kvar på sin nuvarande arbetsplats.

Det fanns andra skäl till att cheferna skulle tänka sig stanna kvar, nämligen löneförhöjning, effektivare organisation, bättre karriärmöjligheter och mer stöd i den egna chefspositonen.

Säkert svarade cheferna litet provocerande, när dom nu hade chansen.

Mina erfarenheter från klassiska medarbetarundersökningar är att cheferna är litet nöjdare än medarbetarna. När vi använder en ny typ av medarbetarundersökning, där vi formulerat frågor som speglar chefernas arbetsförutsättningar och hur de ser på sin arbetsplats, så stämmer Ledarnas undersökning riktigt bra med de resultat vi får.

Jag har i dagarna fått förfrågan om att göra en vanlig medarbetarenkät med icke validerade frågor. Jag gav ett pris. Svaret kom sedan i form av en fråga, nämligen: "Vad ska vi tänka på så att det blir rätt".

Jag svarade att får inte cheferna förutsättningar att driva förbättringsarbetet så blir resultatet luttrade medarbetare som inte kommer att svara på nästa mätning. Ni riskerar att inte få något positivt resultat alls.

Ni måste se till att alla, såväl chefer som medarbetare vet varför ni gör kartläggningarna och vad som förväntas. Sen måste ni centralt se till att driva efterarbetet ute på enheterna. Snabbt ut med resultatet. Resutatet ska helst innehålla analys och rekommendationer. HR måste tidigt följa upp vad som händer ute på enheterna och ge cheferna stöd, så att man drar rätt slutsatser och gör rätt insatser.

Helst hade jag sett att man använt sig av nästa generations medarbetarenkät, där sådana saker som speciell chefsenkät, analys och rekommendationer vid första tillfället, tillförlitliga frågor och svar (!). För uppföljningsenkäterna redovisar vi bara siffervärden som ger vägledning till hur man ligger till i förändringsarbetet så man vet hur man ska styra för att komma i mål.

Nästa generations medarbetarenkät ger underlag för hållbara prestationer i en organisation. D v s högre prestanda, ökad kreativitet, nöjdare chefer och medarbetare, proaktivt arbetssätt.