Så, nu är väl alla tillbaka från semestrarna! Eller hur? Många har nya idéer som ni gärna skulle vilja genomföra. Den sköna känslan av att ha idéerna och massor med tid att förverkliga dem är ju underbar. Eller hur? Gäller att planera tiden så att den räcker till för att förverkliga det du tänkt dig.
Jag ber dig stanna i tanken och känslan och inte låta dig dras med i ekorrhjulet in i alla nödvändiga saker som måste göras. Det finns metoder för att planera dagarna så du hinner med både nödvändiga saker och få tid över för att förverkliga det du vill ha. Tro mig! Jag lärde mig detta i våras och det ger resultat.
Jag jobbar för att hjälpa andra att lyckas i jobbet. Jag har resurser för att stödja alla slags organisatoner för att få både chefer och medarbetare att lyckas i jobbet. Detta innebär att verksamheterna fungerar oerhört bra eftersom medarbetarna är så engagerade och kreativa när de har bra arbetsförutsättningar.
Ett exempel: Jag såg i förrgår en artikel om att en hög procent av medarbetarna är oengagerade i jobbet och att arbetsgivarna vill säga upp dessa. Man vill göra det lätt för sig.
Men om du som arbetsgivare eller chef inte har lyckats skapa engagerade medarbetare av dem du redan har, hur har du då tänkt dig att behålla engagemanget hos dina nya medarbetare ifall du driver din verksamhet på samma sätt som tidigare?
Jag skriver här om hållbar hantering av personella resurser för att skapa långsiktigt hållbara prestationer. D v s arbetsplatser som präglas av engagemang och att man presterar utan att för den skull slita ut sig. Arbetsplatser där man skapar förutsättningar för att lyckas i jobbet och därmed skapa resultat. Jag finner inspiration från möten med andra, nyhetsartiklar, mina egna tankar och synpunkter. Jag hoppas kunna bidra med både allvar och humoristiska vinklingar för att inspirera dig.
onsdag 24 augusti 2011
tisdag 9 augusti 2011
Förutsättningar lyckas i jobbet
Jag har under semestern läst om magkänslans anatomi. D v s om vad som påverkar oss i våra beslut. Att vi människor egentligen behöver enkla mallar och regler och som vi ska hålla oss till när vi fattar våra beslut - oavsett vad magkänslan säger. Den är dimensionerad till tiden när vi jagade antiloper på savannen. Vi är samma person idag men som har en helt annan situation.
Säg att du ska öka dina chefers och medarbetares prestationer, behöver du förmodligen bättra på deras arbetsförutsättningar - det kan vara den kritiska faktorn.
Hur göra?
Nog kan ett beslut om prioritering från en sådan här undersökning strida mot magkänslan. Magkänslan är för många besultfattare en bra vägledare. Men om du är en av dessa beslutsfattare, har du testat att se vilka resultat som metodiskt och neutralt kartläggningsarbete ger?
Boken om magkänslans anatomi redogjorde nämligen för att vi människor överskattar vår förmåga att fatta beslut och vår förmåga att utföra vårt arbete. Att ha olika metoder och mallar för att fatta beslut ger säkrare bra resultat än att göra som man gjort tidigare.
Säg att du ska öka dina chefers och medarbetares prestationer, behöver du förmodligen bättra på deras arbetsförutsättningar - det kan vara den kritiska faktorn.
Hur göra?
- Fråga medarbetarna och cheferna (förståss) - enkelt, eller hur? Helst anonymt så att dom kan säga exakt vad dom känner.
- Fråga dom om sådant som påverkar deras prestationer - vet du vilka dessa är?
- Ställ frågorna så att alla förstår dom och hur de ska svara. Se också till att ha kontrollfrågor så att du kan se ifall man missuppfattat frågan eller varit okoncentrerad när man svarat.
- Sammanställ svaren och jämför med liknande verksamheters resultat för att skriva dina rekommendationer till grupperna.
Nog kan ett beslut om prioritering från en sådan här undersökning strida mot magkänslan. Magkänslan är för många besultfattare en bra vägledare. Men om du är en av dessa beslutsfattare, har du testat att se vilka resultat som metodiskt och neutralt kartläggningsarbete ger?
Boken om magkänslans anatomi redogjorde nämligen för att vi människor överskattar vår förmåga att fatta beslut och vår förmåga att utföra vårt arbete. Att ha olika metoder och mallar för att fatta beslut ger säkrare bra resultat än att göra som man gjort tidigare.
torsdag 30 juni 2011
Lyckats i jobbet och fått feedback. Jaaaa - underbart!
Idag tänkte jag berätta om hur jag som företagare lyckats som medarbetare i ett forskningsprojekt.
Jag träffar ju annars i rollen som konsult och marknadsförare många människor där jag har vill försöka hitta vägar till att ge dom en jättebra lösning på att effektivisera sina verksamheter på olika sätt. Dessa möten är intressanta och spännande och feedbacken är ibland omedelbar. Men idag har jag haft rollen som medarbetare och projektledare.
Idag är jag medarbetare i ett rätt så komplicerat enkätprojekt där jag samordnar uppdragsgivaren och ett antal stora enheter på en myndighet, en underleverantör som gör utskick av enkäter och alla brev och som ska registrera tusentals enkäter. Det är semester och myndigheten fattade beslut om att enkäten skulle gå ut i juni. Jag insåg att det gällde att gilla läget. Jag är ju nästan längst ut i kedjan. Inte för att vi hade bekymmer med utskicket utan för att respondenterna skulle nog bedriva semesteraktivieteter under svarsperioden. Jag var också litet rädd för att alla semestervikarier som skulle administrera utskicket hos enheterna på myndigheten inte skulle göra detta felfritt. Men OK, jag gör så gott jag kan och gör mina kontroller. Är så noggrann och kollar med min underleverantörs projektledare mellan 4 ögon, jag träffar hennes medarbetare. Jodå. Allt funkar. Vi känner varandra sen tidigare projekt vilket är bra i såna här lägen.
Jag kollade igår och fick beskedet - inga svar på enkäten än. Oväntat. Det brukar alltid vara många som svarar på en enkät de första dagarna. Men jag tar kontakt med min närmaste kontaktperson hos uppdragsgivaren och vi avvaktar till fredag.
Idag - torsdag - på morgonen får jag besked som indikerar katastrof. Jag blir kall och inser att det gäller att kolla om läget verkligen är så illa. Samtidigt försöker jag få tag på uppdragsgivarens beslutsfattare som är på semester. Jag funderar över vad som kan ha gått snett och finner att dessa skäl är osannolika. Läget klarnar så småningom. Det gäller också att försöka få tag på beslutsfattarna hos uppdragsgivaren trots semester och att skriva mejl i formen så de kan läsas på vilken obegåvad dator som helst var som helst i världen. Jag vill förvarna om att jag har viktiga saker att besluta under dagen.
I det akuta läget fick jag samtidigt problem med mobilen som gjorde att vissa personer inte kunde ringa till mig men dom kom till min telefonsvare. Så jag fick hela tiden SMS med besked om missade samtal. Det gällde att försöka finna ut om det fanns viktiga personer i projektet som inte kunde nå mig eftersom jag visste inte riktigt vilka begränsningar som min mobil hade med sit nu uppkomna problem.
Samtidigt klarnar bilden alltmer och jag börjar skriva förslag på beslut till uppdragsgivaren. Till slut har jag formulerat mig med motiveringar och överväganden. Jag får samtidigt ett utmärkt förslag från en drabbad mottagarorganisation.
Så småningom får jag kontakt med beslutsfattaren och vi bestämmer enligt mitt förslag. Jag får samtidigt mycket positiv feedback från honom. Gissa om jag är nöjd!
Jag märkte redan under lunchen att jag väckte uppmärksamhet i sällskapet, Jag var idag den drivande i samtalen med en massa kreativa uppslag som väckte munterhet. Jag brukar vara rätt tystlåten annars, och begränsa mig till några korta inspel. Men idag var det annorlunda. Jag insåg att idag kände jag oerhörd stimulans i den oklara situationen, och att jag hade stort ansvar för att få det hela att fungera helst med så litet onödiga kostnader som möjligt. Det fanns stora risker i projektet som skulle få konsekvenser för mig och mina uppdragsgivare ifall jag fattade fel beslut. Detta gjorde att min hjärna hade väldigt skoj och var i kreativitetsläge som höll i sig över lunchen.
Sen på eftermiddagen så föll bitarna på plats och jag fick OK på mina beslutsförslag och samtidigt mycket positiv feedback från uppdragsgivaren. Jisses vad det kändes härligt. Jag klarade sedan ut de sista bitarna med och informerade alla så att vi har alla beslut och underlag dokumenterade när vi kommer tillbaka efter semestrarna så vi slipper fundera på vad gjrode och vad vi ska göra.
Jag inser att som medarbetare är detta med stimulans och feedback oerhört viktigt. Jag fick idag chansen att verkligen visa mig på styva linan och lyckas i jobbet. Jag tog den och lyckades och det känns så kul. Det är så roligt att få dela detta med er som läser min blogg!
Jag träffar ju annars i rollen som konsult och marknadsförare många människor där jag har vill försöka hitta vägar till att ge dom en jättebra lösning på att effektivisera sina verksamheter på olika sätt. Dessa möten är intressanta och spännande och feedbacken är ibland omedelbar. Men idag har jag haft rollen som medarbetare och projektledare.
Idag är jag medarbetare i ett rätt så komplicerat enkätprojekt där jag samordnar uppdragsgivaren och ett antal stora enheter på en myndighet, en underleverantör som gör utskick av enkäter och alla brev och som ska registrera tusentals enkäter. Det är semester och myndigheten fattade beslut om att enkäten skulle gå ut i juni. Jag insåg att det gällde att gilla läget. Jag är ju nästan längst ut i kedjan. Inte för att vi hade bekymmer med utskicket utan för att respondenterna skulle nog bedriva semesteraktivieteter under svarsperioden. Jag var också litet rädd för att alla semestervikarier som skulle administrera utskicket hos enheterna på myndigheten inte skulle göra detta felfritt. Men OK, jag gör så gott jag kan och gör mina kontroller. Är så noggrann och kollar med min underleverantörs projektledare mellan 4 ögon, jag träffar hennes medarbetare. Jodå. Allt funkar. Vi känner varandra sen tidigare projekt vilket är bra i såna här lägen.
Jag kollade igår och fick beskedet - inga svar på enkäten än. Oväntat. Det brukar alltid vara många som svarar på en enkät de första dagarna. Men jag tar kontakt med min närmaste kontaktperson hos uppdragsgivaren och vi avvaktar till fredag.
Idag - torsdag - på morgonen får jag besked som indikerar katastrof. Jag blir kall och inser att det gäller att kolla om läget verkligen är så illa. Samtidigt försöker jag få tag på uppdragsgivarens beslutsfattare som är på semester. Jag funderar över vad som kan ha gått snett och finner att dessa skäl är osannolika. Läget klarnar så småningom. Det gäller också att försöka få tag på beslutsfattarna hos uppdragsgivaren trots semester och att skriva mejl i formen så de kan läsas på vilken obegåvad dator som helst var som helst i världen. Jag vill förvarna om att jag har viktiga saker att besluta under dagen.
I det akuta läget fick jag samtidigt problem med mobilen som gjorde att vissa personer inte kunde ringa till mig men dom kom till min telefonsvare. Så jag fick hela tiden SMS med besked om missade samtal. Det gällde att försöka finna ut om det fanns viktiga personer i projektet som inte kunde nå mig eftersom jag visste inte riktigt vilka begränsningar som min mobil hade med sit nu uppkomna problem.
Samtidigt klarnar bilden alltmer och jag börjar skriva förslag på beslut till uppdragsgivaren. Till slut har jag formulerat mig med motiveringar och överväganden. Jag får samtidigt ett utmärkt förslag från en drabbad mottagarorganisation.
Så småningom får jag kontakt med beslutsfattaren och vi bestämmer enligt mitt förslag. Jag får samtidigt mycket positiv feedback från honom. Gissa om jag är nöjd!
Jag märkte redan under lunchen att jag väckte uppmärksamhet i sällskapet, Jag var idag den drivande i samtalen med en massa kreativa uppslag som väckte munterhet. Jag brukar vara rätt tystlåten annars, och begränsa mig till några korta inspel. Men idag var det annorlunda. Jag insåg att idag kände jag oerhörd stimulans i den oklara situationen, och att jag hade stort ansvar för att få det hela att fungera helst med så litet onödiga kostnader som möjligt. Det fanns stora risker i projektet som skulle få konsekvenser för mig och mina uppdragsgivare ifall jag fattade fel beslut. Detta gjorde att min hjärna hade väldigt skoj och var i kreativitetsläge som höll i sig över lunchen.
Sen på eftermiddagen så föll bitarna på plats och jag fick OK på mina beslutsförslag och samtidigt mycket positiv feedback från uppdragsgivaren. Jisses vad det kändes härligt. Jag klarade sedan ut de sista bitarna med och informerade alla så att vi har alla beslut och underlag dokumenterade när vi kommer tillbaka efter semestrarna så vi slipper fundera på vad gjrode och vad vi ska göra.
Jag inser att som medarbetare är detta med stimulans och feedback oerhört viktigt. Jag fick idag chansen att verkligen visa mig på styva linan och lyckas i jobbet. Jag tog den och lyckades och det känns så kul. Det är så roligt att få dela detta med er som läser min blogg!
tisdag 21 juni 2011
Lyckas i jobbet ifall du har tydlig målbild
Jag läste i helgens DN artikeln Ordspråk i hjärnan som visade på orsakerna till vår motvilja till förändringar.
Tänk dig att du har en viss situation - hemma, på jobbet eller i livet och du vill ändra på din situation. Det visar sig att hjärnan gör hela tiden kalkyler över vad man riskerar att förlora med en förändring. Det är få människors hjärnor som fokuserar på chansen till vinst. Det är därför det känns så motigt att göra en förändring eftersom jag överlever ju med det jag har och jag riskerar att förlora det jag har ifall jag satsar på något nytt i mitt liv.
Men, det finns ju entreprenörer och våghalsiga individer. Har dom en skruv lös? Kanske, men inte nödvändigtvis.
Det är så att den person som har en mycket stark föreställningsförmåga lever i föreställningen att han eller hon befinner sig i sitt mål. Dom är redan där. Dom märkte knappt att dom när dom passerade tvivlens och rädslans fas som innebar rädsla för att tappa det man har. I deras föreställningsvärld så sitter dom redan i målet. Detta innebär att dom agerar på som om dom redan är i målet och då uppnår dom även målet som vi andra ser det. Jag har själv sett att om jag ändrar mitt sätt att vara så ändrar sig min omgivning. If you change, the world changes. Det vill säga, agerar du som om du befinner dig i ditt mål så upplever omvärlden att du kanske gör det och din dröm blir självförverkligad.
Tänk dig en höjdhoppare som ska göra sitt livs hopp, han känner efter hur det känns att ha landat på mattan efter luftfärden. Han känner hur det är att göra ansatsen, ta skuttet och sen flyga över ribban och så dala ensam ned i mattan. Ribban hänger kvar däruppe på två å fyrtio. Och höra publikens jubel.
Det går att träna upp föreställningsförmågan ifall du behöver det för att nå dina mål. Det kan ta tid och kraft, men det går och det är fantastiskt att vara i målet. Tro mig.
Tänk dig att du har en viss situation - hemma, på jobbet eller i livet och du vill ändra på din situation. Det visar sig att hjärnan gör hela tiden kalkyler över vad man riskerar att förlora med en förändring. Det är få människors hjärnor som fokuserar på chansen till vinst. Det är därför det känns så motigt att göra en förändring eftersom jag överlever ju med det jag har och jag riskerar att förlora det jag har ifall jag satsar på något nytt i mitt liv.
Men, det finns ju entreprenörer och våghalsiga individer. Har dom en skruv lös? Kanske, men inte nödvändigtvis.
Det är så att den person som har en mycket stark föreställningsförmåga lever i föreställningen att han eller hon befinner sig i sitt mål. Dom är redan där. Dom märkte knappt att dom när dom passerade tvivlens och rädslans fas som innebar rädsla för att tappa det man har. I deras föreställningsvärld så sitter dom redan i målet. Detta innebär att dom agerar på som om dom redan är i målet och då uppnår dom även målet som vi andra ser det. Jag har själv sett att om jag ändrar mitt sätt att vara så ändrar sig min omgivning. If you change, the world changes. Det vill säga, agerar du som om du befinner dig i ditt mål så upplever omvärlden att du kanske gör det och din dröm blir självförverkligad.
Tänk dig en höjdhoppare som ska göra sitt livs hopp, han känner efter hur det känns att ha landat på mattan efter luftfärden. Han känner hur det är att göra ansatsen, ta skuttet och sen flyga över ribban och så dala ensam ned i mattan. Ribban hänger kvar däruppe på två å fyrtio. Och höra publikens jubel.
Det går att träna upp föreställningsförmågan ifall du behöver det för att nå dina mål. Det kan ta tid och kraft, men det går och det är fantastiskt att vara i målet. Tro mig.
onsdag 15 juni 2011
Att lyckas i jobbet - något att använda vid rekrytering
Har du tänkt på hur man beskriver skälen till att man ska söka jobb på just DEN annonserade arbetsplatsen?
Vilka formuleringar är det som skapar attraktion? Finns det trender i detta? Ser det olika ut idag jämfört med förr?
I dagens IDGs HR nyhetsbrev via mejl hänvisar man till en doktorsavhandling som Karin Helgesson skrivit.
Jag citerar sista stycket i artikeln:
Hur väljer företagen att beskriva sig själva?
– Under hela tiden har man velat signalera att man är framgångsrik genom ord som ”ledande” och ”expansiv”. En annan trend är att arbetsgivaren även vill beskriva arbetsplatsen genom uttryck som ”bra arbetsgivare”, bra arbetsuppgifter” och ”trevliga kollegor”. Samtidigt försvinner löftena om en trygg framtid på företaget, snarare trycker arbetsgivarna på att de erbjuder kompetensutveckling, vilket gör att arbetstagaren kan gå vidare till en annan arbetsgivare i framtiden, även om det aldrig står i annonsen, utan snarare är underförstått.
Min lilla reflektion är att snart kommer de formuleringar jag väntar på - nämligen "Hos ger vi våra medarbetare goda förutsättningar att lyckas i jobbet" . Eller, "Våra arbetsplatser erbjuder dig goda förutsättningar att lyckas på jobbet". Eller att en offentlig myndighet skriver: "Vi följer hela tiden upp att alla medarbetare och chefer har optimala förutsättningar till att lyckas i jobbet".
OK - jag ska erkänna en sak: jag har inte lusläst platsannonser på några år, så naturligtvis har jag missat att alla som är så tydliga i sina ambitioner att rekrytera och behålla rätta medarbetare
Vilka formuleringar är det som skapar attraktion? Finns det trender i detta? Ser det olika ut idag jämfört med förr?
I dagens IDGs HR nyhetsbrev via mejl hänvisar man till en doktorsavhandling som Karin Helgesson skrivit.
Jag citerar sista stycket i artikeln:
Hur väljer företagen att beskriva sig själva?
– Under hela tiden har man velat signalera att man är framgångsrik genom ord som ”ledande” och ”expansiv”. En annan trend är att arbetsgivaren även vill beskriva arbetsplatsen genom uttryck som ”bra arbetsgivare”, bra arbetsuppgifter” och ”trevliga kollegor”. Samtidigt försvinner löftena om en trygg framtid på företaget, snarare trycker arbetsgivarna på att de erbjuder kompetensutveckling, vilket gör att arbetstagaren kan gå vidare till en annan arbetsgivare i framtiden, även om det aldrig står i annonsen, utan snarare är underförstått.
Min lilla reflektion är att snart kommer de formuleringar jag väntar på - nämligen "Hos ger vi våra medarbetare goda förutsättningar att lyckas i jobbet" . Eller, "Våra arbetsplatser erbjuder dig goda förutsättningar att lyckas på jobbet". Eller att en offentlig myndighet skriver: "Vi följer hela tiden upp att alla medarbetare och chefer har optimala förutsättningar till att lyckas i jobbet".
OK - jag ska erkänna en sak: jag har inte lusläst platsannonser på några år, så naturligtvis har jag missat att alla som är så tydliga i sina ambitioner att rekrytera och behålla rätta medarbetare
fredag 10 juni 2011
Lyckas i jobbet - en lista över orsaker till missnöjda medarbetare
Litet försenad artikel nu i en sån härlig sommardag som vi har här på östkusten.
Jag ser i en artikel i tidningen Du och Jobbet att bland 2700 intervjuade personer så är skälen till att man inte gör så bra ifrån sig som man skulle önska av nedanstående skäl:
Min reflektion är att mot den första punkten så är det inte solklart vilken medicin man ska tillgripa. Beror det på bristande information, bristande mål, för mycket att göra, onödiga arbetsmoment (d v s dåligt genomtänkt process), bristande kompetens ... Du inser säkert problemet. De andra punkterna är lättare att diagnostisera.
När jag inte hinner göra en så bra insats som jag önskar, 57%
När uppgifterna blir för många, 55%
När tekniken krånglar, 47%
N är jag blir orättvist behandlad, 35%
När det är konflikter i arbetsgruppen, 34%
Vid omorganisation/förändringsarbete, 30%
När jag måste göra flera olika saker samtidigt, 30%
När familj och arbetsliv krockar, t ex hinna till dagis, 21%
När chefen inte finns tillgänglig för frågor etc, 19%
När företagets ekonomi är dålig/jobb hotas, 15%
När uppgifterna är för svåra, 13 procent.
När klienterna klagar, 11%
När uppgifterna är för enkla, 5%
Kolla gärna på vår hemsida om hur vi kan hjälpa er att pricka in rätt medicin för att hantera nummer 1.
Jag ser i en artikel i tidningen Du och Jobbet att bland 2700 intervjuade personer så är skälen till att man inte gör så bra ifrån sig som man skulle önska av nedanstående skäl:
Min reflektion är att mot den första punkten så är det inte solklart vilken medicin man ska tillgripa. Beror det på bristande information, bristande mål, för mycket att göra, onödiga arbetsmoment (d v s dåligt genomtänkt process), bristande kompetens ... Du inser säkert problemet. De andra punkterna är lättare att diagnostisera.
När jag inte hinner göra en så bra insats som jag önskar, 57%
När uppgifterna blir för många, 55%
När tekniken krånglar, 47%
N är jag blir orättvist behandlad, 35%
När det är konflikter i arbetsgruppen, 34%
Vid omorganisation/förändringsarbete, 30%
När jag måste göra flera olika saker samtidigt, 30%
När familj och arbetsliv krockar, t ex hinna till dagis, 21%
När chefen inte finns tillgänglig för frågor etc, 19%
När företagets ekonomi är dålig/jobb hotas, 15%
När uppgifterna är för svåra, 13 procent.
När klienterna klagar, 11%
När uppgifterna är för enkla, 5%
Kolla gärna på vår hemsida om hur vi kan hjälpa er att pricka in rätt medicin för att hantera nummer 1.
tisdag 31 maj 2011
Lyckas i jobbet genom att fatta snabba beslut
Har du tänkt på hur du gör när du fattar dina beslut? När du bestämmer dig för något.
Hur gör du då?
Samlar du en massa information, funderar du och beslutar och sedan ändrar ditt beslut? För att sedan kanske ångra dig och fatta nytt beslut? Funderar sedan vidare om det ändå var så klokt beslut du fattat?
Eller fattar du ett beslut och håller sedan fast vid det?
Vilken av ovanstående två beslutsmetoder ger ofta ett resultat som innebär att du lyckas i jobbet?
Att långsamt fatta beslut för att sedan överväga och ändra detta och sedan kanske fundera ytterligare. Att spendera tid i bilkön eller i när du tar din träningsrunda eller tid på jobbet med att älta dina beslut tar tid. Tid som du istället kunde använda för att planera hur du ska uppfylla ditt fattade beslut och få tid över att hitta nya saker som du ska besluta dig för. Tid för att drömma om en härlig ledighet som nalkas?
Har du tänkt på att det är många gånger betydligt effektivare att fatta beslut, hålla fast vid dem och sedan fatta kompletterande beslut för att lösa eventuella problem som uppstår.
Personer som har för vana att fatta beslut snabbt är ofta mer framgångsrika i jobbet.
Du som är långsam i dina beslut - vore det inte skönt att fatta beslut och sedan kunna glömma själva beslutsprocessen och istället fokusera på hur du ska göra för att förverkliga ditt beslut?
Har du funderat på hur du gör när du ska köpa ett plagg eller beställa hotell på en ny ort? Du får fram ett antal alternativ och ser några bra och du bestämmer dig för något av dessa, men vill ändå ha ytterligare några alternativ för att veta att du fattat ett bra beslut. När du sedan fattar ditt beslut - är det inte ofta ett av dina första alternativ du slutligen bestämmer dig för - t o m ditt första favoritalternativ du hade när du började?
Så frågan är ... varför spendera tid på att överväga en massa information och alternativ när du ändå fattar ditt slutliga beslut som var ett alternativ du från börjant tyckte var bäst? Om du ändå fattade ett beslut på dina sista alternativ, så undrar du om inte ett av de första alternativen ändå inte var bäst?
Varför jag vet så mycket om att vara långsam i mina beslut?
Jo gissa..! Men jag har fått en inblick i vad snabba beslut betyder för mig. Jag är jättenöjd!
Jodå, visst erbjuder jag träningsprogram för att sätta mål och fatta snabba beslut.
Hur gör du då?
Samlar du en massa information, funderar du och beslutar och sedan ändrar ditt beslut? För att sedan kanske ångra dig och fatta nytt beslut? Funderar sedan vidare om det ändå var så klokt beslut du fattat?
Eller fattar du ett beslut och håller sedan fast vid det?
Vilken av ovanstående två beslutsmetoder ger ofta ett resultat som innebär att du lyckas i jobbet?
Att långsamt fatta beslut för att sedan överväga och ändra detta och sedan kanske fundera ytterligare. Att spendera tid i bilkön eller i när du tar din träningsrunda eller tid på jobbet med att älta dina beslut tar tid. Tid som du istället kunde använda för att planera hur du ska uppfylla ditt fattade beslut och få tid över att hitta nya saker som du ska besluta dig för. Tid för att drömma om en härlig ledighet som nalkas?
Har du tänkt på att det är många gånger betydligt effektivare att fatta beslut, hålla fast vid dem och sedan fatta kompletterande beslut för att lösa eventuella problem som uppstår.
Personer som har för vana att fatta beslut snabbt är ofta mer framgångsrika i jobbet.
Du som är långsam i dina beslut - vore det inte skönt att fatta beslut och sedan kunna glömma själva beslutsprocessen och istället fokusera på hur du ska göra för att förverkliga ditt beslut?
Har du funderat på hur du gör när du ska köpa ett plagg eller beställa hotell på en ny ort? Du får fram ett antal alternativ och ser några bra och du bestämmer dig för något av dessa, men vill ändå ha ytterligare några alternativ för att veta att du fattat ett bra beslut. När du sedan fattar ditt beslut - är det inte ofta ett av dina första alternativ du slutligen bestämmer dig för - t o m ditt första favoritalternativ du hade när du började?
Så frågan är ... varför spendera tid på att överväga en massa information och alternativ när du ändå fattar ditt slutliga beslut som var ett alternativ du från börjant tyckte var bäst? Om du ändå fattade ett beslut på dina sista alternativ, så undrar du om inte ett av de första alternativen ändå inte var bäst?
Varför jag vet så mycket om att vara långsam i mina beslut?
Jo gissa..! Men jag har fått en inblick i vad snabba beslut betyder för mig. Jag är jättenöjd!
Jodå, visst erbjuder jag träningsprogram för att sätta mål och fatta snabba beslut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)